Det gäller att hålla ångan uppe.

Ovissheten känns i våra magar. Vi får ingen riktig ro att varken njuta eller göra något. Att de kommer lösa sig är vi såklart helt övertygande om. Men hur och när vet vi inte. Industrihamnen i Nancy kan lyfta oss och vi har hittat en firma som kan köra. Förhoppningsvis inom 14 dagar, vi ska få mer besked på måndag.

Angående platsen som Royal Virgo skulle sjösättas på får vi nog tänka om, ryktet säger att de är lite vatten även där. Vi upplever att de pratas om önskedjup istället för faktiska djup vilket gör att vi får ha goda marginaler.

Vattenmätaren ombord går mot rött. Vi kommer varken in i Nancy eller Toul för att lägga oss i gästhamn och bunkra vatten. Men vi har fått ett nummer till en av de närmsta slussarna som vi ska ringa på måndag. Vi lever på hoppet om att vi kan fylla vatten där-

Vi vågar inte lämna båten båda två där vi ligger nu. En och en tar vi en cykeltur eller en promenad för att rasta oss. Igår när Skepparn kom hem efter en cykel och handlingstur sa vi till varandra att vi inte får deppa ihop. Skepparn tog på sig en klänning och Maskinistkocken marinerade kött.

Äventyret blev lite väl mycket av ett äventyr. Men som en vän sa ”de kommer bli en bra historia att skratta åt sen”.

Skepp ohoj seglarvänner och trevlig lördag!

~~~/)