I höstas när vi kom till Lefkas fick vi på en AW på marinan tips av ett engelskt par om att åka till Meteora. Varken Christoffer eller jag hade hört talas om denna plats men det visade sig vara ett stort område med 400 meter höga toppiga berg där man för 600 år sedan byggde kloster. Hur och varför kan man undra?! Men platsen sägs vara helig och många tycker att det är en av de häftigaste sevärdheterna i hela Grekland.
I helgen hyrde vi bil för en liten roadtrip. Christoffer var glad över att få köra bil igen och Elin konstaterade att det snart är ett år sedan hon satt bakom ratten. Tänk att vi snart har varit iväg ett år. Tiden har gott så fort!
Från början var det 24 kloster men idag finns bara finns 6 stycken kvar. Flera av dem är aktiva och alla är öppna för besökare. Hur bergstopparna har uppkommit är lite oklart men en teori är att det för jätte längesedan var en stor sjö där som ”öppnades upp” vid en jordbävning, i samband med att vattnet försvann bildades dessa höga bergen.
På bergstopparna och inuti berget har man byggt klostren. Som kvinna räcker det inte att ha på sig långbyxor, jag fick låna en finfin kjol 😉
Första natten på vår roadtrip bodde vi på ett litet mysigt hotell i byn Kalambaka som ligger i botten av de höga klipporna.
Utsikt från hotellet
En släkting till oss har myntat uttrycket ”inte en enda sten till”. Vi skrattar åt det och förstår precis vad han menar. Vi har nu seglat runt i Grekland i snart ett halvår och många av sevärdheterna är gamla fort, ruiner och kyrkor. Häftiga platser och byggnader men ibland blir man lite mätt. Så vi har också emellanåt känt ”inte en enda sten till”. Men — vissa ”stenar” är häftigare än andra. Meteora är upptaget på UNESCOs världsarvslista och vi kan verkligen rekommendera ett besök!
Vi var inne i flera av klostren och utsikten var hissnande. Som svenskar är vi vana med hög säkerhet. Räcken, avspärrning och skyltar — sånt sysslar man inte med i Grekland. Från utsiktsplatserna stupar berget rätt ner flera hundra meter utan någon som helst varningsskylt. Vi håller oss på avstånd men det känns läskigt ändå.
Vi åkte vidare till staden Ioannina där vi sov på ett mysigt hotell i gamla stan, innanför den gamla ringmuren. Det kanske låter konstigt men det var skönt med lite semester från långseglarlivet – slippa att ständigt ha koll på vädret, att under några dagar alltid ha varmt vatten i kranen, obegränsat med el och kunna ta en go långdusch — det kändes lyxigt.
Vikos nationalpark ligger några timmar norrut från Ioannina och där hade vi hört talas om att världens näst största Canyon, efter Grand Canyon finns. Skriver mer om det i nästa inlägg. Om du inte vill missa det kan du fylla i din mail och trycka på prenumerera på startsidan så får du ett mail när det dyker upp något nytt på hemsidan.
Skepp ohoj seglarvänner! Vid pennan, Elin Christoffer hälsar!
Att planera är en stor del av resan. En härlig del av resan där vi sitter i sittbrunnen och pratar om vart vi vill segla härnäst.
Nu ställer vi oss frågan om vi segla Italiens ostkust eller Albanien och Montenegro när vi ska norrut. Om du har varit i Albanien eller Montenegro får du gärna höra av dig med input till oss. Att segla där känns inte skrämmande men vi drar oss lite för det av okunskap samtidigt som det känns spännande.
Det blir aldrig som man tänkt sig. Planen från början var att gå Europas kanaler även nu på hemvägen, men med tanke på vad vi råkade ut för i somras så känns det inte aktuellt längre. Att segla runt, alltså utsidan, västsidan av Europa känns egentligen lockande. Men eftersom att vi är så långt öster i medelhavet blir det något av en transportsegling hem och så skrämmer späckhuggarattackerna oss ordentligt. Vi träffade en man för ett par veckor sedan som blivit attackerad — det var ingen rolig historia han berättade även om han haft tur som klarat livet — och båten hade nu får kärlek på ett varv.
Därför, funderar vi på vad vi ska göra nu. Där kommer nästa plan in. Vi ska segla upp till Slovenien och därifrån ta lastbil till Tyskland för att segla hem därifrån. Inte de roligaste alternativet men det känns som det bästa för oss. Safety First! Dessutom får vi möjligheten att stanna kvar i medelhavet så länge som möjligt.
Men — Italiens ostkust eller Albanien och Montenegro — det är nu den stora frågan.
Vill du vara säker på att inte missa något som händer ombord? Gå då till startsidan för att fylla i din mailadress och tryck på prenumerera!
Skepp ohoj seglarvänner! Vid pennan, Elin Christoffer hälsar!
I mellandagarna hyrde vi bil i Vasiliki på södra Lefkas. Vi plockade fantastiskt goda apelsiner, fick en av Lefkas populäraste stränder för oss själva och blev bjudna på kaffe av ett trevligt par med campervan.
Jag tänkte ge mig i kast att sammanfatta vårt 2022. Men hur gör man? Hur gör man när man ska sammanfatta ett år som man längtat efter sedan tonåren? Ett år utan en vardag som innebär jobb och måsten. Ett år där drömmar förverkligas och de nya upplevelserna är oändliga. Ett år att bara vara och umgås med varandra. Jag ska iallafall försöka och har plockat ut några delar som jag ska dela med mig av.
År 2022 har varit ett händelserikt, omtumlande, utmanade men allra mest ett fantastiskt år för oss. Nu befinner vi oss i västra Greklands övärld där vi cruisar runt och njuter av tillvaron. Men minns ni hur vårt 2022 började?!
Vår rutt från Grundsund till Grekland.
Vi avslutade 2021 med dunder och brak genom att gå på grund i hemmavatten. Varför är det oftast där grundstötningarna sker? Vi hade en helg med kanonväder strax innan jul – spegelblankt hav och sol – en av oss höll på att plocka fram lussebullar och pepparkakor för lite julfika när det sa BOOM! Världen rasade. Vi grät och kramade om varandra – drömmen och planen att kasta loss till medelhavet några månader senare kändes oändligt långt bort.
Royal Virgo lyftes för inspektion då skadorna kunde konstateras som relativt små men kölen behövde ändå plockas av om det skulle åtgärdas ordentligt. Kontakten med försäkringsbolaget var guld och vi kände hopp om livet.
Kölen är avplockad
22/2-22 stod vi uppklädda inför vår närmsta familj för att säga ja till varandra. Bröllopet som var planerat sedan länge skulle äga rum i Grundsund med stor fest men pandemin tog ny fart och det kom nya begränsningar om att endast 20 personer fick samlas på en sammankomst – vi fick ställa in och tänka om. Käringön är en ö som ligger oss varmt om hjärtat och istället fick vi en fantastisk helg där med nära och kära. Och det viktigaste av allt – vi fick sagt ja till varandra. Royal Virgo låg såklart tryggt förtöjd utanför Handlarn.
Det var sista turen innan hon skulle in för reparation och vi blev tillfälligt hemlösa. Vi fick låna en lägenhet av fantastiskt snälla vänner där vi bodde i 6 veckor. Jag som inte har bott iland sedan 2015 kunde konstatera att jag inte saknar landlivet även om det på många sätta är både bekvämare och mer bekymmerfritt. Men vem säger att bekvämlighet är samma sak som livskvalitet?
Veckorna gick och första april 2022 sa vi båda två hej då till våra jobb och gick på tjänstledighet. Otroligt häftig känsla och avfärden kändes för en gång skull nära. Royal Virgo var fortfarande inte klar men vi fick tillgång till henne för att själva göra en del jobb och inför påsken i mitten av april kunde vi äntligen hämta hem henne och flytta ombord igen.
13.00 den 30 april 2022 stod vänner och familj på kajen för att vinka av oss till salutskott när vi tuffade ut ur hamnen. Kan du gissa vart första färden gick? Den gick såklart till Käringön där vi sjöng in våren tillsammans med lokalborna. Vi hade också äran att ha broder Johan som gast ombord till Göteborg, dit vi gick för ytterligare avsked.
Avsked på kajen i Grundsund
Seglen hissades mot den danska pärlan Anholt där vi pustade ut efter de senaste veckornas intensiva förberedelser. Vi hade haft båten i knappt två veckor innan vi kastade loss, vilket såklart inte var helt optimalt med allt som ska förberedas inför en långsegling. Det var tur att vi hade bott in oss ombord de senaste tre åren.
En skål för att vi äntligen är påväg!
Sakta seglade vi ner genom Danmark till Travemünde där vi mastade av och påbörjade kanalresan. Hur kanalresan slutade vet vi alla och jag tänkte inte skriva så mycket om det här, för den intresserade kommer det ett mer detaljerat inlägg om det senare. Vi älskade kanalerna på så många sätt. Det var spännande och häftigt att tuffa runt på kanalerna mellan olika byar och städer. Rhen var en pers – mest mentalt – för 1-2 knop, dag efter dag är inte snabbt. Men att både besöka Düsseldorf, Köln och Koblenz för att sedan komma till Moseldalen gjorde det till några av höjdpunkterna på kanalresan. Vi hoppas att någongång komma tillbaka till Rhen och Mosel, antingen med bil eller varför inte med en trailerbar båt som Veber?! Det är viktigt att drömma!
Vi kom fram till Nancy där det sa stopp. Vi körde aldrig fast i leran vilket vi är enormt tacksamma för även om det var nära. Vattnet var för lågt för oss att köra in i någon hamn men efter två veckor längs kanalkanten fick vi äntligen klartecken. Royal Virgo fick åka lastbil från Nancy till Port Saint Louis, där vi skulle kommit ut kanalvägen och vår mast låg och väntade.
Det var 40 grader varmt och vi hissade segel i medelhavet för första gången vilket var en enorm seger. Vi kände oss starka och lyckliga. Klarade vi denna strapats så klarar vi allt! Nu låg hela medelhavet med Grekland som mål framför oss. Grekland hade vi satt upp som mål då vi hört gott om området runt Lefkas och vi som är både västkustbor och vinterseglare har såklart en förkärlek för skärgård. Men inget var spikat och vi ville känns oss fria. Trivdes vi någon annanstans kanske planerna skulle ändras.
Efter några veckor längs franska kusten satte vi kurs mot Korsikas norra del och gjorde vår första nattsegling på resan. Någon timme innan solen gick ner fick vi den stora äran att möta en stor val som dök upp strax framför oss. Det var skräckblandad förtjusning med tanke på alla späckhuggarattaker vi hört om varje vecka längs Europas atlantkust. Vi hade tidigare haft kontakt med Eric och Birgitta på Ariel IV som delat med sig av sina gedigna erfaranheter. Deras rekommendation om vi skulle få något möte med val var tydlig, NJUT! Och de gjorde vi! Det kom tårar både då och efteråt. Seglingen var härlig med bra vind hela natten och tidigt på morgonen ankrade vi upp utanför Calvi på Korsika.
Vi körde mestadels för maskin ner längs Korsikas västkust då det som det så ofta är i medelhavet var avsaknad av vind. Besökte det häftiga naturreservatet Scandola där det en vecka efter att vi var där skulle visa sig komma in en förödande storm. Men då var vi redan mellan Sardinien och Sicilien och märkte ingenting. I Santa Teresa på norra Sardinen mötte vi en svensk Rassy och fick trevligt umgänge några dagar innan vi hissade segel mot Sicilien. Men för att forcera lite följde vi Siciliens norra kust, genom Messinasundet där vi träffade på en intressant taxichaufför som vi ska berätta mer om vid ett senare tillfälle. Vi fortsatte norrut på Italienska stöveln där vi hade stora bekymmer med åska. De gjorde att vi höll oss kustnära istället för att snedda över till Grekland som tanken var från början. Men åska kräver respekt och man känner sig väldigt liten ute på havet när åskan är runt omkring en.
Royal Virgo i naturreservatet Scandola
Första september kom vi till Grekland och ankare i solnedgången vid ön Othoni norr om Korfu. Det var härligt och kändes på nått sätt som att komma fram. Det går att cruisa runt i medelhavet i många många år utan att ha sett allt. Vi har 1,5 år på oss och måste då tyvärr hoppa över många fina platser men ville så gärna komma till Grekland för att spendera vintern här. För visst blir det vinter även här, inte vinter i våra mått mätt men det blir kallare och kan gå ner mot nollan men framförallt kan det blåsa och regna i mängder som vi inte är bekanta med i Sverige.
Många som seglar runt i medelhavet lägger sig stopp redan i oktober och ligger still till april, vilket inte lockade oss – vi är ju här för att segla och se oss omkring. Vinterseglar vi hemma så borde vi kunna göra det här tänkte vi. Trots detta bokade vi en plats i Lefkas Nov-Feb för att ha en hemmahamn under vintern – vilket vi vara glada för några veckor i november och december då regnet vräkte ner i princip varje dag. Vi ställde oss frågan om vad vi gjorde här medans vi tittade på andra seglares bilder från Kanarieöarna och Västindien. Men nu vet vi bättre. Nu är det försommar i luften. Kallt på natten, upp till 20 grader på dagen, 16 grader i vattnet och sol! Det är helt underbart!
Att vi hållit oss en längre tid i ett område har gjort att vi lätt kunnat ta emot besök från nära och kära och hösten har förgyllts av många kära återseenden hemifrån.
Sedan mitten av december har vädret varit kanon så vi är ute på en tur över jul och nyår. Just nu befinner vi oss i Nidri på Lefkasön, där vi väntar in ett blåsigt kommande dygn. Nidri är en liten by som växer sig väldigt mycket större på sommaren, såhär års sitter lokalborna i solen på cafét och pratar över en kopp kaffe.
Vill du se våra dagliga uppdateringar om vad som händer ombord kan du följa oss på Royal Virgo Sailing på Facebook och Instagram.
Skepp ohoj seglarvänner! Vid pennan Elin Christoffer hälsar!
Detta inlägg är en post från våran Instagram och Facebooksida
Vi har lämnat vår trygga plats i Lefkas. Längtan efter att vara påväg blev för stor. Nu hoppas vi på en härlig tur över jul och nyår. Första anhalt gick till en ankringsvik vid Preveza. Även om vintern inte är lika kall som hemma så gör den sig påmind med mycket regn. Nu myser vi nere i båten medans det smattrar på däcket, imorgon hoppas vi på att utforska staden.
Detta inlägg är en post från våran Instagram och Facebooksida
Efter några dagars regn med bok och film erbjöd torsdagen strålande sol. En riktig svensk högsommardag! Hörde att ni hade snökaos hemma?! 😉
Långseglarlivet är inte bara nöje. Det finns alltid mängder med punkter på to do-listan ombord. Men det är härligt att jobba för oss själva, tillsammans och när lusten faller på. Vi gjorde rent dingen, servade maskin och tvättade hela båten. Check på de ✅ Kvällen tillbringade vi tillsammans med ett tyskt långseglarpar, väldigt trevligt!
Detta inlägg är en post från vår Instagram och Facebooksida
Seger! Vi har en fungerande generator igen! 🎉
Idag fick vi generatorgubben att mäta upp vår gamla generator. Vi visste ju att regulatorn var sönder men hade blivit varnade för att det kunde vara något fel i generatorn som gjorde sönder regulatorn. Vi var inne på att köpa en ny generator då vi de senaste dagarna inte kunnat få tag på rätt regulator. Men skam den som ger sig. Med lite modifieringar lyckades vi få dit en ny regulator på ett bra sätt. Och han hade mätt upp att det inte vara något fel på själva generatorn. Ikväll firar vi med popcorn 🍿
Skepp ohoj seglarvänner och stort stort tack för alla hejarop, tips & trix och kontakter. Ni är bäst!
Detta inlägg är en post från vår Instagram och Facebooksida
Generator-uppdatering.
Regulatorn som vi beställde häromdagen kom idag. Man vågar ju inte hoppas att de skulle bli rätt men generatorgubben sa ”jag har jobbat med detta hela livet så jag kan detta”. Den såg inte rikligt likadan ut men de skulle funka ändå.
Tillbaka ombord igen så upptäckte vi dock att den inte alls passa. Det går inte ens att själv modifiera den så att den passar. Suck!
Christoffer tog dingen in till land igen för att gå till bara till genratorgubben – han hade stängt. Åter kl 18.
Vi hängde på låste vid 18 igen, kunde han ha en annan eller beställa en annan regulator kanske? Icke! Han är inte ens säker på att de finns någon ersättare till den. Ännu mer suck!
Nu har vi mailat alla marinor och verkstäder som finns här i området. Kanske att någon annan kan hjälpa oss?! En sista utväg är att köpa en ny generator men vi lever fortfarande på hoppet att vi slipper.
Skepp ohoj seglarvänner, nu blir de te och lite pyssel med hemsidan som är under uppbyggnad!
Royal Virgo Sailing 