Meteora

Efter en kväll med god middag på en trevlig italiensk restaurang i Ioannina fortsatte vi nästa dag vår roadtrip norrut till Vikos Nationalpark — liksom Meteora är detta område också upptaget på UNESCOs världsarvslista. Det var kvinnan på biluthyrningen som tipsade oss om detta häftiga naturområde och det visade sig att världens näst största canyon efter Grand Canyon ligger där. Dit måste vi åka!

När vi trodde att vi inte kunde köra högre upp på de små smala serpentinvägarna fortsatte vi en bra bit till tills vi kom till en parkering. Därifrån var det en halvtimmes promenad till utsiktsplatsen. Informationstavlorna är ofta väldigt bristfälliga här i Grekland om det ens finns några. Vi skrattade och sa att vi nog är lurade — vi kanske inte alls är på rätt ställe — men det var vi. Efter en promenad på den smala stigen öppnade landskapet plötsligt upp sig.

WOW!

Vi befann oss ungefär 2500 meter över havet. Dalgången var oerhört brant och avståndet var svårt att ta in. På nätet läste vi att Vikos dalgång är listad som världens djupaste i förhållande till sin bredd.

Det var trevligt att hyra bil och det kändes väldigt lyxigt att sova på hotell två nätter. Royal Virgo låg tryggt förtöjd i Syvota — utan landström — men Christoffer höll koll i Victronappen.

– Elin, det är float! utbrister Christoffer.

Det betyder att batterierna är toppade till max. Det är lika med en lycklig make. Solen var framme och solpanelerna gjorde sitt jobb.

När vi tänker oss Grekland tänker vi skärgård och små öar. Inte visste vi att Grekland hade så här höga berg. Visste du det?

Nu här vi sedan ett tag tillbaka lämnat Syvota och varit på Korfu ett tag tillsammans med våra nyfunna vänner på båten Gili T.

Skepp ohoj seglarvänner!
Vid pennan, Elin
Christoffer hälsar!

I höstas när vi kom till Lefkas fick vi på en AW på marinan tips av ett engelskt par om att åka till Meteora. Varken Christoffer eller jag hade hört talas om denna plats men det visade sig vara ett stort område med 400 meter höga toppiga berg där man för 600 år sedan byggde kloster. Hur och varför kan man undra?! Men platsen sägs vara helig och många tycker att det är en av de häftigaste sevärdheterna i hela Grekland.

I helgen hyrde vi bil för en liten roadtrip. Christoffer var glad över att få köra bil igen och Elin konstaterade att det snart är ett år sedan hon satt bakom ratten. Tänk att vi snart har varit iväg ett år. Tiden har gott så fort!

Från början var det 24 kloster men idag finns bara finns 6 stycken kvar. Flera av dem är aktiva och alla är öppna för besökare. Hur bergstopparna har uppkommit är lite oklart men en teori är att det för jätte längesedan var en stor sjö där som ”öppnades upp” vid en jordbävning, i samband med att vattnet försvann bildades dessa höga bergen.

*På bergstopparna och inuti berget har man byggt klostren. Som kvinna räcker det inte att ha på sig långbyxor, jag fick låna en finfin kjol 😉*

Första natten på vår roadtrip bodde vi på ett litet mysigt hotell i byn Kalambaka som ligger i botten av de höga klipporna.

En släkting till oss har myntat uttrycket ”inte en enda sten till”. Vi skrattar åt det och förstår precis vad han menar. Vi har nu seglat runt i Grekland i snart ett halvår och många av sevärdheterna är gamla fort, ruiner och kyrkor. Häftiga platser och byggnader men ibland blir man lite mätt. Så vi har också emellanåt känt ”inte en enda sten till”. Men — vissa ”stenar” är häftigare än andra. Meteora är upptaget på UNESCOs världsarvslista och vi kan verkligen rekommendera ett besök!

Vi var inne i flera av klostren och utsikten var hissnande. Som svenskar är vi vana med hög säkerhet. Räcken, avspärrning och skyltar — sånt sysslar man inte med i Grekland. Från utsiktsplatserna stupar berget rätt ner flera hundra meter utan någon som helst varningsskylt. Vi håller oss på avstånd men det känns läskigt ändå.

Vi åkte vidare till staden Ioannina där vi sov på ett mysigt hotell i gamla stan, innanför den gamla ringmuren. Det kanske låter konstigt men det var skönt med lite semester från långseglarlivet – slippa att ständigt ha koll på vädret, att under några dagar alltid ha varmt vatten i kranen, obegränsat med el och kunna ta en go långdusch — det kändes lyxigt.

Vikos nationalpark ligger några timmar norrut från Ioannina och där hade vi hört talas om att världens näst största Canyon, efter Grand Canyon finns. Skriver mer om det i nästa inlägg. Om du inte vill missa det kan du fylla i din mail och trycka på prenumerera på startsidan så får du ett mail när det dyker upp något nytt på hemsidan.

Skepp ohoj seglarvänner!
Vid pennan, Elin
Christoffer hälsar!