För några veckor sedan i Montenegro…

Vi ligger ankrade utanför Kotor i Montenegro. Det fjordliknande landskapet är fantastiskt vackert med sina grönskande höga berg. Vi tar dingen in för att strosa runt i den gamla staden med anor från 1100-talet. Mycket på sådana här platser kretsar kring turismen. Något som vi delvis är lite trötta på. Vi är mycket väl medvetna om att vi också är turister och att vi är på besök i någonannans hemmaby. Det är turismen som gör att många här har mat på bordet. Den aspekten gillar vi såklart och det gör samhällena vi besöker till levande platser med restauranger, butiker och sevärdheter. Men samtidigt är vi också så trötta på allt som säljs och allt som folk försöker pracka på oss. Jag vill inte ha en grej till! Lokalt handgjorda fat i Grekland ser likadana ut här i Montenegro — och de såg likadana ut i Italien. Exakt likadana!! Undra hur lokalt gjorda de egentligen är? Men jag kan avslöja — visst har vi också med oss ett fat hem.

Men när vi kommer till en ny plats eller stad så vill vi såklart strosa runt i stadskärnan och så gjorde vi även här i Kotor när en butiksinnehavare kommer fram till oss och frågar vart vi är i från. Han själv visar sig vara uppvuxen i Norge men bor nu här. Han försökte inte pracka på oss någonting utan istället efter några minuters samtal frågade han om vi ville låna hans bil. Vi tittade på varandra. Såklart att vi ville men det känns som en förstor tjänst av honom. Klart att ni ska låna min bil och några minuter senare var vi påväg till bilen. Han gjorde klart för oss att han absolut inte ville ha något i gengäld. Det kändes för snällt. Vi blev båda två lite fundersamma, vad är det för lurt med detta? Varför är han så snäll mot oss?

Visst är det konstigt, så fort någon är ”för” snäll så misstänker man att det är något lurt.

Några dagar senare fick vi problem med generatorn och då kom Benjamin till undsättning igen. Vi fick åter låna den vita Clion som tog oss runt i halva Montenegro på jakt efter en ny regulator till generatorn. Dock visade det sig inte finnas någon i hela Montenegro så vi får vänta på en ny tills vi får besök från Sverige i juni.

Även om bilturen inte ledde till någon regulator fick vi iallafall se samhället bakom turistsamhällenas fasader. Och vår förståelse för turismen blir en annan. De behöver turismen och inkomsten därifrån. Det är klart att de ska dra nytta av att de har vackert landskap och gamla städer som vi turister vill resa dit för att se. Vi gillade verkligen Montenegro och kan varmt rekommendera en resa dit, framförallt till Kotor.

Skepp ohoj seglarvänner!
Vid pennan, Elin
Christoffer hälsar!