Häromdagen när vi lämnade Luxemburg och gick in i Frankrike fick vi problem redan i första slussen. Vi ropade på engelska och fick ett svar tillbaka på franska. Vi hade ingen aning om vad slussvakten sagt men han kom ut och vinkade glatt in oss i slussen.

Sluss nummer två närmar sig. Vi ropar åter igen på engelska eftersom att vi inte kan franska. Här fick vi ett längre svar, av en arg och upprörd röst. Vad sa han frågade vi varandra. Ska vi ropa igen? Ska vi prova med Google Translate? Vi såg på AIS:en att pråmen Inizio närmade sig. Vi väntar på den sa vi.

Som fritidsbåt får vi ofta vänta tills de kommer en pråm som ska slussa, då får vi lägga oss bakom dem. Inizio kör in och vi därefter. Väl inne i slussen går pråmskeppare till slusskontoret, han passerar oss och frågar vart vi ska.
”Haka på mig, jag ska åt samma håll. Så sköter jag allt prat i slussarna.”
Glada sa vi att vi mer än gärna hakar på. ”Om ni vill kan ni lägga er utanpå mig ikväll”.
Vi blev fantastiskt glada över denna generositet.

På kvällen pratade vi om livet över en öl. De bor alltid ombord. Skepparn, hans fru och deras dotter. De åker omkring med pråmen med olika laster fram och tillbaka på kanalerna.

I förmiddags kontaktade vi den snälla skepparn och frågade om han kunde hjälpa oss att hitta en plats där vi kan lyfta Royal Virgo. Han ringde till en hamn där han lossade häromdagen och sa att han har några vänner som behöver hjälp. Nu väntar vi bara på klartecken där ifrån men de ser lovande ut.

Stort stort tack Inizio! Hoppas att våra vägar möts igen!

~~~/)