Ännu en gång är de bevisat att det är möten som gör långsegling så fantastiskt.

9-åriga Martin kommer med familjens dinge körande mot bryggan. Han älskar att köra gummibåt och har väntat hela dagen på att få agera taxi, trots att vi aldrig har träffats tidigare pratar han glatt med oss. Någon vecka tidigare hörde Martins föräldrar av sig för att berätta att de var i närheten, kanske kommer våra kurser korsas. Något vi såklart fick se till. Vi älskar möten med människor. Elin var barndomskompis med en av faderns döttrar men inte träffats på många många år. Och nu ses vi här på Sardinien av alla platser.

Medan vi gör den obligatoriska båttitten i deras fina båt smiter Martin fram mellan sina föräldrar med två glas med is och bubbelvatten. ”Jag tänkte att ni nog vill ha varsitt glas vatten” säger han. Vi alla skrattar åt den unga gentlemannen, klart att vi vill ha ett svalkande glas i värmen.

Vi hänger i dagarna två. Middagar, snorklingstur och promenad. Vi umgås, pratar och skrattar med båtlivet som vår stora gemensamma nämnare. Det är enkelt och kravlöst. Båtlivet förenar! Visst är de fantastiskt?!

Men allt roligt har ett slut. Vi ser ut att ha vindarna med oss mot Sicilien de kommande dygnen och vi är tvungna att kasta loss. De ska också komma hem till Sverige nästa höst. Vi skojar om att vi ska mötas på allas favoritö Anholt när vi är på hemväg. Något som vi hoppas kan bli verklighet!

Skepp ohoj seglarvänner!

~~~/)