Det sägs att långsegling är att laga trasiga saker på otillgängliga platser med reservdelar man inte har.
Vi hann bara komma till Danmark innan vår värmare gav upp.

Vi plockade isär den när vi var på Anholt och kunde konstatera att kablarna till glödstift och flamdetektor brunnit upp. En morgon när skepparn njöt av sin skönhetssömn så kontaktade Maskinistkocken ett webastocenter i Odense. ”Kom in med den på måndag så kollar Hans på den” fick han till svar. Underbart! Så imorse, tog vi bussen 06:19 till Odense och knödde med alla jobbpendlare. Ingen måndagsångest här inte. Dagarna börjar redan gå ihop. När vi hämtade värmaren igen frågade Christoffer om den är som ny nu. Nej, sa Hans och skrattade. Han berättade att värmaren har drygt 7000 drifttimmar men att han nu har bytt ut de trasiga delarna och servat den.

Under tiden vi väntade på värmaren passade vi på att turista i Odense. Vi cyklade fram och tillbaka i 4 mil på våra orangea bromptoncyklar. Och självklart blev de danska Smørrebrød till lunch. Nu är värmaren åter på plats, vi några tusenlappar fattigare och benen trötta.

Skepp ohoj seglarvänner!

~~~/)